Livet? Ibland. Oftast inte, men just nu.

Det här har utvecklats till en festivalsommar. Jag körde Peace and Love, jag gjorde Hultsfred, och nästa vecka: Storsjöyran.

Hultsfred hade jag aldrig varit på förrän i år. Jag har aldrig varit på Yran heller. Men det här året är ju ett år för nya upplevelser, så det är ju bara för passande. Jag älskar att jag ska få visa Östersund för min kärlek. Jämtland är trots allt en av mina stora kärlekar i detta liv. En fundamental upplevelse.

Och jag skriver. Kanske inte optimalt bra, men jag gör det i alla fall. Av någon anledning tycker Festivalrykten.se at jag duger, så jag skriver recensioner där. Under Hultan floppade jag och skrev rysligt få recensioner. Tanken var två per dag, men jag råkade bli fantastiskt packad på fredagen och missade ALLT. Jag minns att vi blev bjudna på tequila. Sedan är det några svarta timmar tills jag vaknar upp i tältet och det är natt. Chrille fick en gnuggis på armen och jag hade sand i skorna. Det första berodde på en bög som raggade och det andra på att jag tydligen tog en liten promenad i sjön Hulingen. Don't ask me why.

Sammanfattning: Beach House var underbara. Suede var adekvata. Jag söp bort Crystal Castles. The Pains of Being Pure at Heart var lika bedårande som vanligt. Morrissey var rådyrkad. Det Vackra Livet var vackert. Tennis var hål-i-tänderna-söta. Langos är möjligtvis okej att äta, men Smålandsrullar kommer alltid att vara bäst. Öl är gott. Tequila är farligt. Man ska inte snåla på cola och köpa budgetmärken - det straffar sig. Stormkök är bra att ha.

Den här sommaren är ju helt uppåt väggarna fantastiskt galen.

Pop, hångel, öl, LIVET.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0