drickerte

I Glaskupan beskriver Sylvia Plath sin psykiska ohälsa som att det fanns en glaskupa mellan henne och världen. Overklighetskänslan. Jag kan känna att det är ganska bra om den där glaskupan finns runt en. Så går man lite mindre sönder när världen är hemsk. Vilket den ju allt som oftast är.

Sensmoral: allt har ett syfte. Även att känna sig som en zombie, uppenbarligen. Livet, alltså. Vojne.

Livet?! Ibland? Oftast inte!