Om saknad.
Jag är i Stockholm. Det är inte som det brukar vara.
Jag åker inte röda linjen mot Fruängen, och om jag gör det kliver jag inte av i Midsommarkransen. Jag åker rulltrappa men får inget rulltrappehångel. Jag sover ensam och äter ensam och hör inte honom sjunga.
Jag saknar honom så mycket att jag börjar gråta ibland.
I dag är det bara tretton dagar kvar.
Jag åker inte röda linjen mot Fruängen, och om jag gör det kliver jag inte av i Midsommarkransen. Jag åker rulltrappa men får inget rulltrappehångel. Jag sover ensam och äter ensam och hör inte honom sjunga.
Jag saknar honom så mycket att jag börjar gråta ibland.
I dag är det bara tretton dagar kvar.
Kommentarer
Trackback