Alone/lonely.
Jag är ensam. Eller, nej, jag är inte ensam, min mamma var här och åt lunch med mig i dag, jag är inte ensam, jag träffade vänner i går, jag är inte ensam, och i morgon ska jag faktiskt också träffa folk. Jag är inte ensam.
Men jag känner mig ensam.
Det är inte så konstigt. Det är livet. Man föds ensam och dör ensam. Förhoppningsvis har man sällskap längs delar av vägen, men inuti sig själv är man alltid ensam.
Jag antar att det beror på att jag håller på och flyttar och i och med det är lite orolig till sinnes. Eller så saknar jag bara Christian lite för mycket. Svårt att veta. Lätt att anta.
Men jag känner mig ensam.
Det är inte så konstigt. Det är livet. Man föds ensam och dör ensam. Förhoppningsvis har man sällskap längs delar av vägen, men inuti sig själv är man alltid ensam.
Jag antar att det beror på att jag håller på och flyttar och i och med det är lite orolig till sinnes. Eller så saknar jag bara Christian lite för mycket. Svårt att veta. Lätt att anta.
Kommentarer
Trackback
