Spellista: frukt och grönt.
Varje fredag sänder jag radio i en timme, som alla trogna fans vet. Programmet Pop. Ofta har vi teman som vi väljer låtar utifrån. Förra veckan var temat frukt och grönsaker. Där fanns ett digert material att hämta från, så jag satte ihop en hel lista med goa låtar på temat. For funsies.
Här.
Run away from me baby, run away as fast as you can.
Så sitter man i soffan igen. Dagens outfitta: trosor och gigantisk collegetröja. Jag har virat in mig i mitt osedvanligt rena täcke, men fryser om fötterna som sticker ut. Sticker gör det även i min hals. Jag befarar sjukdom på väg. Vitlök och honung, here we fucking go. Just nu bara honung, dock. Jag älskar honung när jag är bakis.
Vilket tar oss till gårdagen. Det var lördag, svinighetsdagen, och jag svinade så klart. Vi var på gayklubb. Jag drack en fabulös appletini, JD style, och dansade till Jag Ljuger Så Bra. Tvek på det senare, alltså... Det var dock en rolig kväll. En tjej tog på mina bröst och försvann. Det var mycket underligt. En annan tjej sade åt mig att "sluta ta droger". Det var ännu underligare.
Jag inledde kvällen ännu mer smakfullt - på typ fin restaurang. Jag åt middag med pappa, fast och kusin, och när jag skulle beställa vin... Jag bara "eh, vitt nånting". Och så hällde sommelieren (läs: den fancy vinexperten) upp lite som jag skulle smaka på för att typ godkänna. Ofta jag är van vid sådant?! Jag tänkte "alkohol i, den tar vi" men sade "mm, den blir bra". Heh.
Angående senare på natten har jag lovat mina källor att inte lämna ut dem. Tji fick ni.
Känslor är ju jävligt ghey.
Det blev visst en öl igår. Och en till. Och en till. Och en till. Så kan det gå. Idag har jag druckit en och en halv liter cola i ett försök att rätta till mig. Jag vaskade att vara konstruktiv, kan man säga. Faran med Twitter är att man ofta frestas att spontanöla. Vi twittrare (ja, det är en gemenskap) är bra på att öla. Vissa mer än andra.
På Kings head var det en tjej som hade spytt i handfatet på toaletten. Jag tyckte synd om henne, men var samtidigt lite skadeglad. Det kom tillbaka och bet mig i röven då jag senare på kvällen fann mig själv spyendes i en påse sittandes på att köksgolv. Karma.
På Kings head var det en tjej som hade spytt i handfatet på toaletten. Jag tyckte synd om henne, men var samtidigt lite skadeglad. Det kom tillbaka och bet mig i röven då jag senare på kvällen fann mig själv spyendes i en påse sittandes på att köksgolv. Karma.
Om mamma läser: var inte orolig, jag hade någon som tog hand om mig.
Just 'cause you're not paranoid doesn't mean they're not out to get you.
Idag var jag på Akademibokhandeln och kollade efter kurslitteratur. Så långt allt väl. Men! När jag gick där i godan ro och browsade höll jag plötsligt på att snubbla över ett par löparskor. Tydligen sitter Akademibokhandeln vid Kungsportsplatsen numera ihop med en affär som heter Löplabbet. Humbug! Visste jag inte bättre skulle jag tro att de konspirerar mot mig och min ovilja att träna när man kan läsa.
You've been putting up with my shit just way too long.
Ja, ibland är man ju dum i huvudet. Ibland misstänker jag att jag är det hela tiden. Men vad vet jag? Det är svårt det där med relationer.
Jag vill så gärna skydda mig. Det blir inga bra relationer då. Man behöver vara sårbar. Och jag har svårt att våga det. Samtidigt är jag alltid det ändå, oavsett om jag vågar eller ej. Jag har ju hjärtat i handen hela tiden. Det är faktiskt lite av ett hinder i vardagen.
I natt, till exempel. Jag pysslade med känslor, egna och andras, och förblev sömnlös och när jag till slut däckade missade jag min föreläsning. Om jag hatar att missa skola? Det kan du ge dig på. Jag känner mig dålig och som att jag missar något. För det gör jag ju. Missar att inhämta kunskap som jag hemskt gärna vill ha! Fy fan.
Bright Eyes: Shell Games. För tusan!
Jag vet inte om man kan kalla mig opartisk eftersom jag är kär i Conor Oberst, men skit i det och lyssna på den här nya singeln i stället. Tycker att detta känns lovande inför The People's Key (släpps 15 februari). Ja, det tycker jag faktiskt. Lyssna på tempobytena! Värsta dampigt. Bittert men svängigt, precis som jag vill ha det.
Och nej, inte bästa kvallan, jag vet, men: bättre tider väntar.
Onsdag 26.1.11
Ni vet när man inte har en tid att passa men ändå vill gå upp i tid för att hålla reda på dygnet? Well, fuck that. Jag ställde alarm på den blygsamma tiden 10.00 i morse, men inte fan kom jag upp förrän halv tolv ändå. Sömn var dock välbehövligt och därför anser jag att det var okej trots allt.
De senaste dagarna har jag mått tjyvtjockt utan egentlig anledning. Jag förstår inte vad det kan vara. Huvudet gör inte direkt ont, och jag är inte direkt yr - känslan är någon slags mellanting mellan de två. Fantastiskt jobbigt. Plus illamående, så klart. Whine, whine. Wine? Ja tack.
Jag fick studiestöd idag! Hade innan det sorgliga 86 kronor på kontot, så jag kände mig otroligt rik. Firade med att sätta in nästan hälften på sparkontot, betala hyran och köpa vitamintabletter. Kom inte och säg att jag inte vet hur man festar!
Jaha, det här med att skriva offentlig dagbok var längesedan och ovant. Om man inte räknar Twitter som det, förstås.
Spellista! Alla dagar i veckan.
Att göra spellistor på olika teman är ett av mina bästa nöjen. Nu senast var temat veckans dagar, enkelt nog. På listan återfinns dels klassiker som Bangles' Manic Monday (som skrevs av Prince, för övrigt) och The Cures Friday I'm In Love (you'd think it gets old, but it really doesn't), dels andra låtar av blandad klassiskhet. Alla är dock finfina poplåtar, det kan ni lita på.
När det gäller Boomtown Rats I Don't Like Mondays hade jag hellre velat ha Tori Amos' cover,
men man kan ju inte få allt.
Här, i alla fall: Weak, week.
Programförklaring! Dramatiskt som tusan.
Det här är en ny början. Början på något nytt. En ny och het början är det här. NYTT! Fräscht, pinfärskt och jag höll på att skriva pursvenskt, men det menade jag så klart inte, det låg bara nära pinfärskt i klang liksom.
Och särskilt dramatiskt eller ens nytt är det ju egentligen inte alls. Rubriken var ett djärvt försök till ironi, detta fantastiska påhitt min förtappade generation lever och andas. Jag har bloggat på andra adresser förut och nu var det dags att byta. Vilken riktning skrivandet på den här adressen tar återstår att se. Jag har ingen annan ambition än att vara briljant, personlig och läsvärd. Ödmjukt, inte sant?
