Stort och vackert.

Jag är så rädd för livet att jag är rädd för att dö. Makes sense? Nej, det gör det fan inte. Ingenting gör.

Om du har en Atarax över, bjuder du? Jag behöver komma ner, för jag har blivit uppsnärjd och det skrämmer skiten ur mig.

Jag försöker få ur mig texter. Jag har inte verktyg till något annat, inte lust heller.

Herrejävlagud. Livet.

Ibland. Oftast inte. Men kanske i morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0