Men She & Him ska ju släppa en julskiva, det blir säkert jättefint. Också.
Det är fan ta mig julhelvete snart.
Årets Blossaglöggsmak (now there's a funny word for you) släpptes för över en månad sedan. Kaffe, kan jag upplysa om, är säsongens smaksättare. I morse (nåja, klockan halv tolv på förmiddagen) när jag läste DN räknade jag till sex (6!) sidor med reklam för olika julbord man förväntas boka in sig på. Det är för i helvete OKTOBER.
Jag inser att jag låter som en grinig gammal tant som hetsar om hur kommersialiserad julen har blivit och att dagens samhälle är så stressigt och yada yada YAWN. Det är emellertid inte det som sticker i mitt lilla öga. Om inte julen var ett kommersiellt jippo hade jag kanske aldrig ätit mig sockermätt på tysk chokladkalenderschoklad (now there's ANOTHER funny word for you), till exempel.
Däremot stressar den mig så inåt helvete. Julen är en familjehögtid. En tid då man är förvisad till hemmet. När man ska frottera sig med sina nära och kära. Därför blir det under julen smärtsamt tydligt vad man egentligen har för relation till sin familj. Min: trasig, ofullständig, awkward.
Jag har dock fina minnen från barndomens jular. När jag såg fram emot denna högtid - nästan som ett normalt barn - då jag fick baka klenäter med mormor och tillbringa tid med mamma och få presenter av pappa och all det där andra. Kontrasten mot hur jag känner idag är, well, smärtsam.
När jag var liten tyckte jag att det var sjukt obehagligt att "vissa" vuxna drack så mycket alkohol under julen. Nu har jag blivit äldre och tror mig förstå varför; salongsberusningen behövs för att stå ut.
Årets Blossaglöggsmak (now there's a funny word for you) släpptes för över en månad sedan. Kaffe, kan jag upplysa om, är säsongens smaksättare. I morse (nåja, klockan halv tolv på förmiddagen) när jag läste DN räknade jag till sex (6!) sidor med reklam för olika julbord man förväntas boka in sig på. Det är för i helvete OKTOBER.
Jag inser att jag låter som en grinig gammal tant som hetsar om hur kommersialiserad julen har blivit och att dagens samhälle är så stressigt och yada yada YAWN. Det är emellertid inte det som sticker i mitt lilla öga. Om inte julen var ett kommersiellt jippo hade jag kanske aldrig ätit mig sockermätt på tysk chokladkalenderschoklad (now there's ANOTHER funny word for you), till exempel.
Däremot stressar den mig så inåt helvete. Julen är en familjehögtid. En tid då man är förvisad till hemmet. När man ska frottera sig med sina nära och kära. Därför blir det under julen smärtsamt tydligt vad man egentligen har för relation till sin familj. Min: trasig, ofullständig, awkward.
Jag har dock fina minnen från barndomens jular. När jag såg fram emot denna högtid - nästan som ett normalt barn - då jag fick baka klenäter med mormor och tillbringa tid med mamma och få presenter av pappa och all det där andra. Kontrasten mot hur jag känner idag är, well, smärtsam.
När jag var liten tyckte jag att det var sjukt obehagligt att "vissa" vuxna drack så mycket alkohol under julen. Nu har jag blivit äldre och tror mig förstå varför; salongsberusningen behövs för att stå ut.
