drickerte

Min näsa. Din hals. De borde mötas.

Jag tror att jag finner ett svar på din hud, skrivet med osynligt bläck, men frågan vågar jag inte ställa.

Våra kroppar har så mycket att säga varandra. Om du bara visste. Kanske vet du. Kanske vill du inte veta.

Jag vill veta.

Vad säger ditt nackhår om tsunamin i Japan? Hur ställer sig dina händer till revolutionen i Libyen? Vem hejar dina nyckelben på i Big Brother?

Allt.

Din hand i min småpratar mycket. Jaha, vad tycker du om filmen då? Trevligt väder ute idag. Jag vill hålla dig under sex.

Min hand i din småpratar mycket. Jag tycker om alla filmer jag ser med dig. Vädret är underbart. Det är så skönt när du håller min hand.

Jag tänkte att du kunde möta mig vid tåget. På perrongen kunde du stå och spana efter mig. När jag klev ut och slängde upp väskan på axeln kunde du kanske se mig, få glitter i ögonen och skynda fram.

Våra hår kunde trassla in sig i varandra.

Kanske skulle du klappa mig på magen när jag hade ont i den. Kanske skulle du inte bry dig om att jag kladdade ned din tröjaxel med gråtsnor när jag var ledsen. Kanske skulle du hålla mitt hår och klappa mig långsamt på ryggen när jag kräktes. Kanske.

Jag skulle.

Vi hade kunnat promenera i timmar och inte märka hur tiden gick eftersom vi var så inne i vårt samtal. Vi hade kunnat ha internskämt som ingen annan uppskattade lika mycket som vi. Vi hade kunnat vara de vi ville vara.

Snöstjärnor i ditt hår och rimfrost på mina glasögon. Pollensnuva i din näsa och vårskrik i min hals. Svettdroppe på din överläpp och fräknar på min näsa. Din haka i min halsduk och min hand i din vante.

Om du hade velat, alltså.