drickerte

Sommarens sista festival är till ända, och därmed är hösten här. Eftersom jag fann två insektsbett på min kropp idag är jag dock tveksam till om sommaren verkligen är slut. Kanske är det en spännande höst/sommar-hybrid vi har att göra med?! How exciting.

Jag skriver mycket dagbok dessa dagar. Kanske är det för att jag börjat skriva i en fin svart anteckningsbok, eller så är det för att jag har fått för många followers på Twitter. Något är det. Jag har bara så många KÄNSLOR som behöver sättas på pränt. Väldigt ghey. Men utan känslor, varför ska man leva? Bara säger.

Sedan var det poesin. På sistone har jag funnit mig själv skrivandes dikter. Det här besvärar mig, eftersom amatörpoesi ofta är pinsamt dålig. Å andra sidan måste man börja någonstans och bla bla bla, men... Vill jag vara någon slags "poet"? Det ingår inte alls i min självbild! Jag är inte "sån"! Eller så är jag det. Känslor har jag ju i alla fall så att det räcker och blir över.

Höstterminen kommer att gå i följande tecken: pendlande och läsande, på grund av distansförhållande (får ångest bara av att skriva ordet, gosh) respektive litteraturvetenskap.

Livet är en fest. Ta-ta!