PK - påklädd, privatknullad eller... politiskt korrekt?

Mellanstadieretorik. Minns ni den? På min skola, Johan Orre-skolan i Gislaved, som såg ut som ett fängelse, komplett med igenmurade fönster och kass ventilation, var följande diss populär:

Personen som drygade sig frågade "är du PK?". Svarade man nej blev comebacken "va! Är du inte påklädd! HAHA!", och svarade man ja fick man svaret "va! Är du privatknullad! HAHA!". Klassisk dubbelbestraffning; man kunde inte göra rätt. Sjukt var dessutom att ingen någonsin ifrågasatte vad detta "privatknullad" egentligen var. Men det är klart, då hade man behövt säga "knulla".

Idag används PK emellertid oftast som förkortning för politiskt korrekt, och nästan utan undantag som någonting negativt. Säger man att någon är politiskt korrekt menar man att denna person inte vågar säga det den egentligen tycker utan bara följer samhällets övergripande strömningar. Det som folk vill höra.

Uttrycket betyder emellertid ursprungligen att med idéer, språkbruk och beteenden låta bli att exkludera, marginalisera eller förolämpa minoriteter. Låter detta dåligt? Låter det som något vi vill bespotta? Låter det verkligen som ett skällsord?

På andra sidan av myntet finner vi, givetvis, politiskt inkorrekt. Detta uttryck har jag ofta hört användas om komiker, i positiv bemärkelse. Man menar då att dessa politisk inkorrekta människor "vågar" gå emot gängse uppfattning om vad som är fint och bra. På mellanstadiet var detta att "våga" fuska på prov och skippa lektioner. Så drar man blickarna till sig. Med ett annat ord: effektsökeri.

Detta exemplifieras väl av den nyligen nedlagda, sverigedemokratiska, nyhetsbloggen Politisk Inkorrekt. Och just Sverigedemokraterna jobbar mycket med precis det. De säger sig vara de som "vågar" säga det "alla" tycker, och de undviker definitivt inte att exkludera, marginalisera eller förolämpa minoriteter.

Jag ska inte förneka att det finns problem med politisk korrekthet. Exempelvis när människor som företräder ickefeministisk politik kallar sig feminister för att locka väljare. Ungefär som i mellanstadiet när man hade stringtrosor eftersom alla andra hade det, oavsett vad man själv tyckte om saken. Det problemet handlar dock snarare om att människor säger sig företräda åsikter de inte har, än om att åsikten de säger sig ha är förkastlig.

Det stora problemet är snarare att hänsyn mot minoriteter stigmatiseras, vilket gör att exempelvis SD kan plocka poäng genom att vara "politisk inkorrekta". Oförtjänta poäng. För att inte tala om komiker som automatisk anses "roliga" bara för att de drar ett rasistiskt eller sexistiskt skämt. Åh, så vågat. Ja, rasism och sexism har förtryckt världen i urminnes tider, så skämt i den genren känns ju verkligen nyskapande...

Jag vill härmed rentvå begreppet politisk korrekt. Det står i grunden för något bra; det finns fina värderingar bakom. Jag vill också betona vikten av att mena det man säger och säga det man menar. Stop with the bullshit already! Allvarligt, har vi inte lämnat mellanstadiet ännu?

Kommentarer
Postat av: Jesper

Hittade din blogg av en slump och måste säga att detta var väldigt bra skrivet :)

2011-11-13 @ 21:55:44
URL: http://marnastorg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0