Poesi, schmoesi.

Jag skrev ett blogginlägg om saknad, men jag publicerade det inte. Man vill ju inte verka svag.

Min tillvaro just nu går ut på att analysera litteratur inför en muntlig examination jag ska ha i morgon. Jag ska rikta in mig på lyrikens gränser - vad är poesi och vad är inte det? Jag har läst texter som kallats dikter och saknat "poesi" i dem, medan texter som inte har status som poesi upplevs som mer poetiska av mig.

Skillnaden mellan Pär Lagerkvists verk - som belönats med nobelpriset i litteratur - och Jocke Bergs texter är inte stor. Så varför har poplyrik inte poesistatus? Eller, man kanske snarare kan säga att poplyrik är poesi för massan.

Det intressanta med det är att poesi från början, under antiken, var något som sjöngs. Inte skrevs ned på svårmodiga pappersblad. Kanske kan man till och med säga att Håkan Hellström är mer poet i essensen än vad Tomas Tranströmer är? Poesi som den var i sin skapelse.

Så ungefär tänkte jag säga i morgon. Se om jag får godkänt. Jag fick godkänt på tentan där jag sa att man kan tolka Shakespeare i en av hans sonetter som att han inte gillar menssex. Med andra ord: allt är möjligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0