En ganska ghey text om typ "kärlek" som jag skrivit som ni kan få läsa om ni lovar att inte vara taskiga eftersom jag kommer bli ledsen om ni dissar den okej tack. (Alla personer i texten är fiktiva.)
Min näsa. Din hals. De borde mötas.
Jag tror att jag finner ett svar på din hud, skrivet med osynligt bläck, men frågan vågar jag inte ställa.
Våra kroppar har så mycket att säga varandra. Om du bara visste. Kanske vet du. Kanske vill du inte veta.
Jag vill veta.
Vad säger ditt nackhår om tsunamin i Japan? Hur ställer sig dina händer till revolutionen i Libyen? Vem hejar dina nyckelben på i Big Brother?
Allt.
Din hand i min småpratar mycket. Jaha, vad tycker du om filmen då? Trevligt väder ute idag. Jag vill hålla dig under sex.
Min hand i din småpratar mycket. Jag tycker om alla filmer jag ser med dig. Vädret är underbart. Det är så skönt när du håller min hand.
Jag tänkte att du kunde möta mig vid tåget. På perrongen kunde du stå och spana efter mig. När jag klev ut och slängde upp väskan på axeln kunde du kanske se mig, få glitter i ögonen och skynda fram.
Våra hår kunde trassla in sig i varandra.
Kanske skulle du klappa mig på magen när jag hade ont i den. Kanske skulle du inte bry dig om att jag kladdade ned din tröjaxel med gråtsnor när jag var ledsen. Kanske skulle du hålla mitt hår och klappa mig långsamt på ryggen när jag kräktes. Kanske.
Jag skulle.
Vi hade kunnat promenera i timmar och inte märka hur tiden gick eftersom vi var så inne i vårt samtal. Vi hade kunnat ha internskämt som ingen annan uppskattade lika mycket som vi. Vi hade kunnat vara de vi ville vara.
Snöstjärnor i ditt hår och rimfrost på mina glasögon. Pollensnuva i din näsa och vårskrik i min hals. Svettdroppe på din överläpp och fräknar på min näsa. Din haka i min halsduk och min hand i din vante.
Om du hade velat, alltså.
Vem är @drickerte?
"Vem ÄR @drickerte? Ålder, diagnoser, IQ, ev annat relevant? Tweets plus blogposts är ju så briljanta att jag ba dånar. FÖLJ!"
Först och främst vill jag säga att jag rodnar av berömmet, för särskilt briljant känner jag mig aldrig. Det där gjorde typ min dag.
För det andra: ja, jag tänkte nu vara så klyschig att jag försöker besvara frågan. Vem äääär den där @drickerte egentligen? Va va va?
Hon den där min Twitterpersonlighet. Om det är mer eller mindre "jag" än den "verkliga" vet jag inte (och det är dessutom extremt abstrakta begrepp). Vissa drag kan dock urskiljas och viss info finns. I det följande tänkte jag försöka reda ut begreppen kring det hela.
Vi börjar med den enkla infodelen. @drickerte är född 1990, bor i Göteborg, fick 1.4 på högskoleprovet (angående IQ-delen liksom, om det nu säger någonting), pluggar svenska, sänder studentradio, dricker te, äter godis. Så långt så väl. Dessutom har hon en massa ångest. Ibland blir hon jättefull och gör pinsamma saker. Det har hänt att hon har hånglat/legat med folk. Ofta gör hon dessa tre saker i kombination.
Ungefär så är jag på Twitter. Där får man veta i princip allt. Spyor och ångest och mens och sex. Det är ingen vacker bild av verkligheten. Alls. Men det är otroligt skönt att ha ett forum där man kan spy ur sig om både kroppsfunktioner, psykiska problem och ligganekdoter under illusionen att någon lyssnar. Det är så jag använder Twitter.
Sedan kan man ju inte alltid skriva exakt allt allt allt. Om man ligger med en twittrare till exempel. Jag tänker att det nog är en bra sak att vara tyst ibland. Oftast inte, men ibland.
Jag har förstått att vissa använder Twitter till att "nätverka" och bygga sitt "personliga varumärke". Det är, som ni förstår; inte så jag rullar. Inget fel i det, inte alls. Dock är dessa personers tweets ofta tråkiga att läsa eftersom de vill vara så himla hippa, ironiska och "smarta". Undertonen av att vilja framstå i god dager hörs alltid igenom hippheten. Man ska gärna fälla dryga kommentarer om nyhetshändelser och/eller personer som är i hetluften.
Själv fäller jag mest dryga kommentarer om mig själv. Alla andra skriver ju redan om nyheter osv. Det enda jag egentligen har att komma med är mig själv. Så det gör jag. Det har blivit devisen jag twittrar efter. Det alla andra skriver om behöver inte jag kommentera. Ungefär. Sedan kan man ju debattera hur många som egentligen bryr sig om mig och mitt liv när man kan läsa skojiga kommentarer på aktuella händelser. (Just nu: 423. Hisnande många.)
Hur som helst är jag väldigt mycket på Twitter. Både mer som jag vill vara och som jag inte vill vara. Mycket mer av allt. Medan jag planerar inför ett blogginlägg kan jag skriva tweets utan någon som helst tanke bakom. Ibland blir det bra, ibland blir det bajs. Man kan jämföra bloggen med att ta en tablett och Twitter med en spruta. Twitter: tankar rakt ut i interwebzomloppet.
Om det är bra eller inte kan ju diskuteras. Men jag tänker inte göra det.
Detta fält måste fyllas i.
Hur ska jag någonsin klara av något när jag mår såhär? Det är överdrivet jobbigt att leva på detta sätt. Lite löjligt nästan.
Jaha ja. Detta ville du ju inte veta. Men som man säger på Twitter: VARSÅGOD FÖR INFO!
Detta fält måste fyllas i.
Hur ska jag någonsin klara av något när jag mår såhär? Det är överdrivet jobbigt att leva på detta sätt. Lite löjligt nästan.
Jaha ja. Detta ville du ju inte veta. Men som man säger på Twitter: VARSÅGOD FÖR INFO!
Just like those stupid books you read.
Så jag började skriva en fanfiction om Jarvis. Ja, det är sant. Efter tre rader handlade den om sex. Och nej, ni kommer ALDRIG att få läsa den. Den är förmodligen den töntigaste som någonsin skrivits. Känner dock att harlequinförfattare vore ett jobb för mig.
"Deras ögon möttes, hans från scenen och hennes från publikhavet, och genast visste de att deras underliv skulle möas i extas..." HAHAHA. Extra mumsigt med könsrollerna där också. Jag spyr. Och nej, det där var INTE ett citat från min så kallade fanfic som ni aldrig kommer att få läsa.
Tack och hej, med vänlig hälsning från popsnusktanten.
Känner ni mitt hjärta i era handflator?
Just nu mår jag inte heller helt bra, men jag har åtminstone musiklust. Det är så jävla värt. Någonting.
Livet va.
Det här föranledde så klart en hel del grubbel. Jag tittade på vad jag gör och funderade på om jag egentligen tycker att det är det bästa sättet att leva mitt liv. Jag kom fram till at vem som helst skulle kunna göra det bättre. Haken är bara att det bara är jag som kan. Förstahandsrättigheterna är mina.
Men vad värderar jag då? Vad tycker jag är viktigt? Vad vill jag? Jag värderar att ha goda relationer med vänner, att lyssna på popmusik och sist men inte mig själv. Jag vill läsa och skriva, jag vill hålla på med text. Och lyssna på popmusik.
Nu vet jag det. Allt som är onödigt, som hindrar eller bara inte hjälper mig att göra det, kan tas bort. Vissa av de sakerna (läs: choklad) kommer jag inte ta bort. Men det blir så mycket enklare att göra smarta val om man har lite koll på vad man vill med sig själv.
Puss och pop.
Run away from me baby, run away as fast as you can.
Känslor är ju jävligt ghey.
På Kings head var det en tjej som hade spytt i handfatet på toaletten. Jag tyckte synd om henne, men var samtidigt lite skadeglad. Det kom tillbaka och bet mig i röven då jag senare på kvällen fann mig själv spyendes i en påse sittandes på att köksgolv. Karma.